25 februari 2004 (Av Mattias Karlsson)
Till Bergsgetens förlovade land
Backar, slask och mer backar. Däremellan mycket bus, skratt och kvicka kommentarer. Tufft värre med andra ord, även utan de stenhårda matcherna i fyrmanna-vist. När Linné drar på träningsläger då infinner sig genast den rätta lägerkänslan.	Nej, det var inte så här fint väder alla dagar... (Foto: Mats Troeng)
Visst var det med blandade känslor man satte sig på flygbussen i riktning Skavsta. Lite oro över vad Ryanair egentligen erbjuder för sina 298pengar, härlig avkoppling från vardagens hårda studentliv och spännande värre. Kanske är det bara vid just denna känsloresultant som den rätta lägerkänslan kan uppenbaras? Hursomhelst så gick flygresan bra och innan någon hann säga "annars då?" fann man sig nedbäddad i en varm säng på Hotel Romana i Lugano. Visserligen blev det inte spik på hotellet som planerat men vad är väl ett läger utan lite felnavigeringar. Onsdag 18/2: Första träningspasset möttes vi av ljumma medelhavsvindar, strålande solsken och en försmak på alpsluttningarna, inte mer än en liten aptitretare egentligen i jämförelse med nästkommande pass. Då ska dock tilläggas att även detta pass satte musklerna i arbete. Eftermiddagens utmanande vägvalsorientering var dock snäppet värre. Här kunde stigningen på hela den 7km långa banan variera från drygt 1000m för den vinnande vägväljaren och troligvis närmare oändligheten för den mindre lyckosamme. Detta förutsatt att man inte fastnade i någon av de otaliga ravinererna, som skar sönder sluttningarna, och fick bryta. Ett fåtal kämpar fullföljde men att bryta eller gena behövde inte betyda att man inte kunde vara nöjd för det. Torsdag 19/2: Under andra dagen öppnade sig himlens portar och blottade sitt innehåll i form av snö, mycket snö. Förmiddagens pass genomfördes således i 10cm nysnö. Planerna för eftermiddagen ändrades och denna förgylldes istället med simning eller löpning upp på Monte Bré - Schweiz soligaste topp, vilken inte lämnade mycket till övers för de andra topparna. Bergsgetterna visade vägen. Fredag 20/2: Fredagen bjöd på fortsatt snöfall övergående i regn och lite gammal hederlig tennis-OL. Efter lunch bekantade vi oss med ett närområde i Lugano och kryddade med fotboll och styrketräning i inomhushall, efter en hjälteinsats av fixar-frasse. Lördag 21/2: Vilodag. Pål spelar in Lelle i fyrmans-visten. Söndag 22/2: Efter det myckna snöandet togs beslutet att söka sig norrut för barmark. Ett mycket lyckat beslut. Bakom "San Berdinho"-passet och dess 15 (?) tunnlar möttes vi återigen av vårvindar och kunde tänja ut på steget i fina löv- och barrskogssluttningar. Lina tyckte det luktade mycket där hon satt - inte tillräckligt tyckte hunden som kom förbispringandes. Måndag 23/2: Töandet skötte sig fint och förmiddagens pass i Acegno måste hamna på topplistan hos många. Eftermiddagen bjöd för några på avbockning av ännu ett berg, den här gången San Salvatore. Vädret var fint, vyerna hisnande och vaderna förvånansvärt pigga. Tisdag 24/2: G-start i Tesserete och 5,8km stod på programmet. Ett fint pass med lite högre tempo än vanligt. Bröderna Troeng drog längsta stråna före Pål. Själv blev man knäckt av Lennart. Lugano badade i solsken och snålblåsten kunde inte förstöra det mäktiga intrycket. Lugano visade sig sammantaget vara en mycket trevlig stad och dessutom lika vacker i sig - pittoresk och rikt utsmyckad med både palmer och konst - som dess position omgiven av höga snötoppar, branta sluttningar och sjön som bredde ut sig från strandpromenaden vid bergens fot och vidare bort genom ravinen. Hemresan påbörjades tidigt vilket visade sig vara ett smart val när köerna mot Milano och Bergamo uppenbarade sig. Co-driver Melin fick tillfälle att testa sina färdigheter i det Italienska språket under sin vistelse. Bland annat lyckades han i en av de ovan nämda köerna översätta en skylt med "varning för hastighetskontroll". Bjärn tog tillfället i akt att skämta och påpekade att: "I den här hastigheten lär vi ju få P-böter". Han överdrev inte. Efter en lyckad hemflygning och tuff bussresa fullbordades så lägret. Stort tack till de som hämtade oss i Stockholm mitt i natten. En del frågor kvarstår dock. Varför Idol-Pål tejpade ihop sina kalsonger i en hög och hängde ut i hallen, varför tandkrämen smakade misstänkt salt en morgon och varför Janne och Lelle inte var mer diskreta än att de slängde kondompapper på balkongen; är frågor som sannolikt aldrig kommer få något svar. Inte med det sagt att spekulationerna och misstankarna uteblev. De haglade och tog sig ibland även uttryck i konkreta handlingar. Jodå för f-n satt, vi hankade oss fram. Fast jag vet inte om "hankar" är riktigt rätt ordval. Lite kuriosa: Bästa vistpar: Pål och Lelle Bästa bilden: Lina och hunden Bästa replik: "Och så spelar han in Leeeellee!" Bästa Sömmerskan: Muschen

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=958

Artikeln har visats 5544 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier