26 oktober 2003 (Av Mats Troeng)
Fyra dubbelt upp i Småland
Årets Smålandskavle bjöd traditionsenligt på frusna fingrar och frost. Skådeplatsen vid det militära övningsfältet utanför Eksjö bjöd på varierande och snöfri terräng. Linné återupprepade fjolårets fina insatser och slutade fyra på både herr- och damsidan. Gedigna insatser både på lördagskvällens inledande nattsträckor och söndagsmorgonens dagsträckor bäddade för dessa framskjutna placeringar i årets sista stora internationella budkavle.	(Foto: Mats Fröberg)
Vi tar det från början och inleder med nattsträckorna, som ofta är betydelsefulla på Smålandskavlen. Till skillnad från andra kavlar är det individuell start som gäller. Annika Billstam tog, trots några minuters misstag i de bökigare partierna på slutet, ledningen när hon nådde målet. Loppet visade sig räcka till en sjätteplats när ställningarna summerades. Linné 2 genom Emelie Agnedal låg på 87:e plats. Herrarnas två nattsträckor sprangs av Jörgen Ohlin och Mats Troeng i förstalaget respektive Ulrik Imberg och Mats Fröberg i andralaget. Alltid lika nattsäkre Ormen var tolva på sträckan och har därmed presterat sträckplaceringarna 8 (Tiomila), 5 (Jukola) och 12 (Smålandskavlen) på de internationella kavlarnas nattsträckor i år. Sanslöst stabilt, helt enkelt. Mats Troeng valde konsekvent runtvägval där möjlighet gavs, och det belönades med en åttondeplatys på sträckan. Linnéettan var femma efter natten, nära fem minuter efter. Lag 2 var inte lika lyckosamt. Ulrik Imberg gjorde enligt egen utsago "årets sämsta lopp" och utsatte dessutom sitt ena knä för omild behandling varpå blodvite och visst haltande uppstod. Placeringen var tresiffrig efter två sträckor. Morgonen grydde efter en timmes extrasömn. Den var kall och klar. Som alltid funderades vilket klädval som var det optimala. Pure nylon eller mössa och överdrag? Eller kanske rånarluva? Pål Skogtjärn valde förstås huckle. Pål, liksom de flesta andra lagens löpare, plockade tid på täten på herrarnas tredje sträcka. Fältet brukar av tradition tryckas ihop efter omstarten, och det gällde även i år. Pål växlade ut Samuli som sexa och kunde ganska (men inte fullständigt) nöjd med loppet uppvisa en slemmig haka i klass med en längdskidåkare. Nu började upphämtningen. Samuli Launiainen plockade minut för minut på täten. De dryga fyra minuterna han gick ut efter var mot slutet av sträckan försvunna. Den formstarke finnen flög fram och hämtade upp tätlagen Kalevan Rasti, IFK Göteborg och IKHP. Samuli var näst sträcksnabbast och skickade ut Jan Troeng i ledning på sista sträckan! De jagande var dock många, närmare bestämt åtta lag inom en dryg minut. Samuli var förstås rätt nöjd med loppet, även om det hade "känts dåligt hela vägen". Man undrar vad som krävs för att den mannen ska vara fullständigt nöjd... Åter till handlingen. Det vimlade av världsmästare bland sista sträckans slutmän: Jani Lakanen (stafett), Jamie Stevenson (sprint), Thierry Gueorgiou (medel) och Mattias Karlsson (stafett). Och så vår egen inofficielle spurtvärldsmästare Jan Troeng. Nu visade det sig att de tre förstnämnda tidigt skaffade sig ett försprång sedan som växte sig allt större. Supportrarna på målplatsen började inrikta sig på en kamp om fjärdeplatsen. Efter viss nervös väntan bärgades just denna plats, utan att Janne behövde använda någon extra spurtväxel denna dag. Jan var inte helt nöjd med loppet, men med tanke på att det var nära sex minuter upp till segrande Delta och nära fem minuter upp till Göteborg på tredje plats var placeringen ändå till belåtenhet. Liksom på Jukola var Blåvitt det enda svenska lag som var före. Andralaget arbetade sig föredömligt upp genom fältet på morgonen. Goda insatser av Rob Hart, Mattias Nilsson och Lars Magnusson förde upp laget till en slutlig 61:a plats. Rob och Lasso hade bara ett par minuter sämre sträcktider än sina kollegor i förstalaget. Damerna var trea ifjol. Skulle man slå den placeringen i år? Förhoppningar fanns. Katrina Bergander som sprang mycket bra utanför Jönköping ifjol plockade nu in en placering på den korta andrasträckan och växlade som femma. Avståndet till IKHP i täten växte dock tre minuter, men Kattis var nöjd med insatsen även om det kanske gått lite långsamt. Nu tog Rebecka Österberg vid. Hon grymtade som vanligt om bommar efter målgång men hade ändå åttonde bästa sträcktid. Lina Bäckström gick ut som sexa pä sista sträckan. IKHP ledde vid det här laget med ett par minuter före jagande Ulricehamn och Rastikarhut, och avståndet upp till tättrion verkade lite väl stort för chans till avancemang. Men Halden och Rajamäen Rykmentti var inte många steg före. Lina passerade dem redan i början, och den fortsatta färden mot mål skedde i ett litet fjärdeplatsvakuum. Rastikarhut med Heli Jukkola vann efter en dramatisk uppgörelse med Ulricehamn och IKHP, som haft ledningen i princip hela kavlen igenom. Lina förde in Linné fem och en halv minut efter de finska segrarna. Sträckplaceringen blev, liksom totalplaceringen, fyra. Summa summarum fjärdeplatser för både herrana och damernas förstalag i denna den tredje största internationella kavlen, där så gott som alla nordiska topplag fanns på plats. Åsa Hedin, Zoe Radford och Päivi Surakka förde in andralaget på 62:a plats. Nästan identiska resultat för herrarna och damerna med andra ord: herrarna 4:a (+5.37) och 61:a (+45.27), damerna 4:a (+5.34) och 62:a (+54.23). Dessa placeringar avslutade en bra budkavlesäsong som mynnade ut i tredjeplatser för både herrarna och damerna i Sverigeligan. Men inget är så bra att det inte kan göras bättre. Bara fem månader kvar till nästa budkavlesäsong drar igång!

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=877

Artikeln har visats 5773 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier