| 21 november 2016 (Av Helena Grennberg) | | Jerringtack från Per | | Inget värmer så gott som sina vänners omtanke! Tack från en fd ordförande | Jag kunde tyvärr inte delta på Linnégalan men jag har hört att det var en strålande tillställning. Tyvärr missade jag då också vad som hade varit ett mycket stort ögonblick för mig, nämligen utdelningen av Jerringpriset. Inte stort för att jag skulle få stå och gotta mig i rampljuset en liten stund, utan stort på grund av den värme, vänlighet och omtanke som finns överallt i vår klubb. Jag vill bara säga att jag är oerhört tacksam över att få vara en del av den gemenskapen som vår klubb utgör och för det uttryck för denna gemenskap som Jerringpriset utgör.
Ni som var där fick se vår sedan några veckor tillförordnade ordförande Helena i stället för mig. Varför blev det så kanske ni undrar? Att vara ordförande i OK Linné är världens roligaste och mest hedervärda uppdrag, men det är tyvärr också ibland rätt krävande. Vi har en fantastisk styrelse och sektioner som för det mesta är väldigt kunniga och självgående vilket gör att det mesta av vardagsarbetet, om jag får kalla det så, bara blir gjort och det på ett jättebra och effektivt sätt. Sen kommer allt det där andra…
Jag tror på ansvar och att göra saker på rätt sätt och ordentligt utan fel sorts genvägar. Det betyder att jag hela tiden gjort mitt bästa för att lösa de problem som inte kan hanteras i sektionerna utan som obevekligen har runnit uppåt, och till slut måste någon ta ansvaret och lösa problemen och det är bland annat det man har en ordförande till. Som den gamle presidenten sa, ”the buck stops here”. Det har varit jätteroligt och utmanande, men till slut tog orken och tiden slut. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat göra klart mitt uppdrag, men som ensamstående förälder på heltid till två tonåringar med lite speciella behov, jobb i Stockholm som hela tiden ställer höga krav och ett knä som väntar på sin tredje operation på ett år så kände jag att kroppen och hjärnan sa ifrån, väldigt tydligt. Som Brasse brukade säga, en ska bort, och då var ordförandeskapet faktiskt det enda som gick att välja bort. Med ca 15 färre e-brev om dagen som pockar på min tid och uppmärksamhet och en till två kvällar extra i veckan hemma hos mina söner så mår jag nu mycket bättre.
Betyder detta att jag avråder någon från att bli ordförande? Nej, absolut inte! Som sagt, det är världens roligaste uppdrag och om min livssituation hade sett annorlunda ut hade jag gärna fortsatt. Man får se hela klubben och alla delar av verksamheten (några tråkiga också…) på ett otroligt intressant sätt och man lär känna många fantastiska orienterare, både i klubben och runt omkring Sverige. Ingen dag är den andra lik mer än att man får vara en kugge i ett makalöst maskineri.
Jag räknar med att vara på gång snart igen med andra uppdrag och arrangemang på KG och i skogen och jag tänker inte släppa ”min” roliga 01-02-grupp som nu blir en 01-04-grupp vilket jag ser fram mot med spänning. Så fort resultatet från MRI är klart ska min duktiga ortoped öppna knät igen och antingen ta bort eller lägga till det som behövs. Jag litar på doktor Anders och tredje gången gillt brukar det ju heta, så snart får H45 se upp för då kommer det en nygammal utmanare till bottenplaceringarna!
Vi ses i skogen!
Per
|
Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=4546 Artikeln har visats 2462 gånger
|
 |
|
|
Sök information... OK Linné i sociala medier
|
