15 februari 2011 (Av Björn Olovsson)
En träningsvillig dalmas
Lär känna Johan Hamelius som är ett känt namn sedan länge i OK Linné. Först nu tar han dock på sig den rödblå tröjan. Varför är det så kul att jobba idéellt? Vilka är hans mål med säsongen och vad är egentligen hans drömjobb?	Johan Hamelius (Foto: Björn Olovsson)
Hej Johan, välkommen till OK Linné! Tack så mycket! Du är sedan ett tag sambo Elisa Elstner, var det hon som tvingade dig att gå över till Linné till slut? Jag har bott i Uppsala i mer än tre år, och nästan alltid deltagit på Linnés träningar. Förra vintern var jag faktiskt den som deltog på flest träningar. Elisa har ju sprungit för klubben i 2,5 år, och jag vill tävla för samma klubb som henne. Det är jobbigt varje gång vi ska åka på tävlingar, och reser åt olika håll, och då inte får träffas som vi vill. Det är också jobbigt att inte ha kunnat åka direkt till tävlingen hemifrån, utan att jag har varit tvungen att ta mig till olika ställen för att bli upphämtad tidigare. Jag vill träffa mina klubbkompisar på träningar, tävlingar och kunna ha roligt tillsammans och bygga lagstämning. Klubbgemenskapen är bra, och alla umgås med varandra. Det är en väldigt bra spridning mellan ungdomar, juniorer, seniorer och äldre på träningarna. Det ger en bra gemenskap. Precis den klubbkänsla som jag vill ha. Du har bott här i Uppsala några år, vad är det du pluggar? Jag pluggar kandidatprogram i geovetenskap. Vi kollar på stenar, sand och lera. Vad skulle drömjobbet vara när utbildningen är avslutad? Jag vill ha jobbil, och sitta någon timme vid mitt skrivbord på morgonen. Sen åker jag ut till något vägbygge, husbygge elllr liknande, och tar lite prover och mätningar. Jag undersäker så att marken är stabil, så att den håller för de påfrestningar som orsakas av människor och fordon. Sen blir det lunch. Efter lunchen åker jag tillbaka till kontoret och sammanställer mina mätningar, och mailar iväg resultatet. Får jag lite td över surfar jag runt på orienteringssidor på internet, och kollar på kartor och liknande. Du måste vara en av de första som gått med i en kommitté i klubben innan du bestämde dig att tävla för oss, vad får dig att brinna så mycket för klubbarbete? Det gäller att hitta den plats som man kan göra nytta på. Jag tycker om att fixa träningar och att lägga banor. Att se till att alla löpare kan utvecklas som dom vill genom att anpassa träningar efter löparna är mitt mål. För min del är det teknikträningar som jag tror att jag kan anordna bäst. Kan man träna upp sin teknik till att göra så få misstag som möjligt är det bra. Genom att köra de övningar som innehåller de moment man behöver förbättra blir man bättre. Men man kan dock inte göra som alla andra. Alla utvecklas på olika sätt. Att få alla löpare att kunna få träna det de behöver, och genom detta bli bättre vore riktigt roligt! Redan innan du gick med i träningskommittén var du väldigt flitig på träningsbanken, vad gör du när du inte pluggar, tränar eller lägger banor? Det är väl mest det jag gör. Annars gillar jag att laga mat. Främst gott kött. Rätt så ofta blir det klyftpotatis med grillat eller stekt kött och mycket sås till. En stor skål med fräscha grönsaker är också bra. Jag gillar även att vakta min dator. Man vill ju inte vara sist att se det senaste som händer. På helgerna är det kul att se på film. Psykiska filmer, såsom American Psycho, Das Experiment och The Butterfly Effect är några av favoriterna. Jag älskar glass och äter det så ofta det går. Alla sorters godis funkar också bra. Du kommer senast från Stora Tuna, men liksom Henrik och Rassmus är det Säterbygden som är moderklubben. Vad är det som gör att denna klubb kan fostra så många talanger? Så många är det nog inte om man jämför med andra klubbar. Men jämför man med upptagningsområdet på ungefär 11 000 innvånare i kommunen är det nog bra. Långa hårda distanspass (2,5 timmar snöpuls) på söndagar är nog bra. Det finns riktig skog med rejäla berg. Det finns stor skillnad i terräng, från tallhed till detaljerade bergssluttningar. Vad är dina förhoppningar med säsongen som kommer? Det blir mitt tredje år i seniorklassen i år. Så klart ska man skriva som alla andra att man ska utvecklas och bli bättre och sånt. Men det är roligare att ha siffermål. Här är några: Topp 30 på SM/Elitserie, Tappa max 1 min/km på 10mila, Backbana, under 25 min. På vilket sätt hoppas du att Linné kan hjälpa dig att lyckas i den hårda seniorkonkurrensen? Det är riktigt många bra löpare som är med på träningar och tävlingar. Hård konkurrens gör allt roligare, och man får krafter att satsa hårt. Så jag hoppas att så många som möjligt kommer på träningarna. Vilken träningsform är din favorit? Det är en riktigt svår fråga. När hösten tar slut ser jag alltid fram emot tisdagsbanor och onsdagsbanor. Jag gillar när det är ungefär 3 dm snö, och man får pulsa lite grann. På sommaren gillar jag att springa en rolig bana i en spännande skog. Allt från medeldistans till långpass går bra. Sen finns det alltid några andra specialträningar som är roliga. T.ex. myrintervaller. Du fick en kanonavslutning i Stora Tuna i och med segern i 25-manna. Var det din största seger hittills? Ja, det måste det ha varit. Jag gick ut absolut först av allihopa på sträckan efter grymma lopp av ungdomarna på sträcka 4. Jag märkte direkt vid startpunkten att jag skulle bli lite ensam i början. Min tanke var "bättre att ta det lugnt x min än att bomma x min". Jag körde på upp för höjder och förbi myrar. Vid sista myrpassagen innan ettan såg jag de första konkurrenterna. Det blir några stopp i början, men min plan fungerar bra. Jag kollar kodsiffrorna tre gånger och låter det pipa två gånger på varje kontroll. Trean och fyran verkar raka. Till femman är det en lite längre gafflad kontroll. Jag kör på de stora sakerna, precis som alla andra gör. Fram till sista lilla gulhöjden innan kontrollen har jag full kontroll. Jag ska bara över myren. Men jag går över lite snett, och kommer inte på någon höjd, och vet faktiskt inte riktigt var jag hamnat. Jag springer dit där jag ser att folk är, och läser in mig snabbt. Till sexan tokläser jag kartan, och tappar säkert på grund av det, men jag orienterar rätt i alla fall. Åttan var gafflad och alla försvinner på hygget före kontrollen. Jag fick böka lite för att komma fram till min kontroll. Var nån brant som jag inte kom upp för, och några enbuskar. Nian är förvarning, så man glider i klunga. Näst sista var gafflad, och alla verkar springa förbi min, jag ser den tydligt och tar den bra. Sista kontrollen skulle man nog ha kunnat ta på något bättre sätt. Jag får tacka resten av laget som gjorde bättre insatser än mig för dagen, och gjorde att det blev seger. Vi får hoppas att det blir fler stora segrar i Linné, vi önskar dig all lycka till! Tack!

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=3070

Artikeln har visats 3693 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier