| 14 mars 2009 (Av Jan Troeng) | | Rapport från Polenlägret | | Direkt efter 10MILA-lägret i Skåne drog fem löpare vidare för fyra dagars träningsläger i Gdynia i norra Polen. | Det blev fem tappra lägerdeltagare, efter att några fick lämna återbud på grund av skador och förkylningar. Inga Kazlauskaite blev den enda damlöparen, men höll sig till herrbanorna och såg piggare ut ju längre banorna var.
Sen var det tre herrseniorlöpare, nämligen Tomas Stenström, Mats Troeng och Jan Troeng, och så junioren Daniel Lindgren, som vann en glass på sista passet genom att slå coachens tid från gårdagkvällens nattpass.
Lägrets mest omtalade pass, både på förhand och i efterhand, blev långdistansbanan i Rumia Reda: 16 kilometer i tufft kuperad terräng med banläggning av Johan Höij. Premisser som räckte för karaktäriseringen vargbana, även om man varit med om värre. Efter passet enades vi om att en vargbana ska vara lång, hård och rättvis, och helst löpas i skoningslös kupering. Undrar vilken vargbana som är historiens tuffaste?
En gång i tiden, vid gränskontrollen mellan Ukraina och Ungern på en Höst Öst-resa 2006, skrev jag ned följande rader i arkivet:
"Saxat ur Höst Öst-boken från 1971 års resa (läs och förstå att det var hårdare förr):
'Vi avslutade i Budapest med ett riktigt kraftprov, långdistans-ol. Herrbanan mätte 22.5 km med 25 kontroller i kuperad terräng ... Det blev en mycket jämn tävling bland de främsta, knappa sju minuter mellan segrande Arne Johansson, 21, och sexan Peo Bengtsson, 38. Arnes tid var 2.54.39.'
Vi har sett banan och det är ingen barnlek."
Det vore kul att testa den någon gång.
Rakt på är alltid bäst, eller? Mats menade att rakt på var bäst till första kontrollen på vargbanan, men fick till slut ge sig när det visade sig att hans löpväg endast var 150 meter kortare än det fantastiskt sköna och till stora delar nedförssluttande högervägvalet. Se karta.
Det fanns gott om vägvalssträckor, en av de bästa hade Csaba Gösswein fått till hemma vid skrivbordet på Blodstensvägen: ska man springa höger, vänster eller rakt på?
Vi bodde på Rumia Sporthotell, som hade alla önskvärda faciliteter inklusive matservering. Dessutom närhet till alla träningar: som längst åkte vi 35 km till Drabze, men de flesta träningarna låg runt knuten. Lägg därtill ett av Polens största köpcentra på en löpintervalls avstånd, och man hade allt man kunde önska sig.
Det är enkelt att vara på läger. 15% träna, 35% sova, 5% åka bil och 2-20% analys i QuickRoute efter träningen, beroende på person. Vad gör man resten av tiden egentligen?
Herrseniorerna testade natt-ol i den kuperade Rumia-terrängen, klängde både med benen och ljuskäglan på de branta sluttningarna, och slogs av det mäktiga i att löpa nattorientering i kontinental terräng. Vi tänkte att Ramstalund i tre decimeter snö har sin tjusning det också, eventuellt.
Betyg på lägret? Plus för närheten till allt, plus till polacken Jerzy för förberedande av träningarna och plus för de billiga priserna. Plus även för boendet och alla bra kartor, vi hann nog bara springa på en fjärdedel av dem.
Minus för snön som föll på onsdag kväll (men som snabbt smälte bort), samt ett litet minus i kanten för att man inte kunde öppna bilens baklucka utifrån.
Totalt blir det lätt en fyra av fem möjliga.
Fotnot: Johan Höijs banläggning är inräknad i totalbetyget.
Kartor och banor från lägret
Pass 1: Långdistans i Drabze.
Pass 2: Medeldistans i Drabze.
Pass 3: Vägvals-ol, Rumia.
Pass 4: Medeldistans (damernas JVM-bana från 2004), Dolonie Ewy.
Pass 5: Långdistans, Rumia Reda.
Pass 6: Natt-ol, Rumia.
Pass 7: Tennis-ol, Cierznia.
|
Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=2582 Artikeln har visats 4390 gånger
|
 |
|
|
Sök information... OK Linné i sociala medier
|
