| 2 februari 2009 (Av Mandus Ridefelt) | | Skidläger i Grönklitt | | Många minusgrader, lätta skidO banor, halsbrytande nerförsbackar, fina skidspår och feta vurpor. Här kommer en kort resumé av årets skidläger med några lite mer personliga historier och betraktelser. | Åka skidor var det ja. Många mil avverkades av de ca 60-talet Linnéare som tillbringade helgen upp i Dalarna och Orsa/Grönklitt. Avresa skedde diverse tider under torsdagen. På plats var det storstugor med upp till 16 bäddar som var boende.
Det som nu stod på programmet för de flesta var lite hårddraget två pass under fredagen, två till under lördagen och ett avslutande söndagspass. Vissa personer lyckades till och med klämma in backintervaller, och andra morgonjogg utöver standardprogrammet.
Under dagarna pågick även skidorienteringstävlingar i Grönklitt. Vissa tog då tillfället i akt och passade på att göra debut med kartstället på de öppna banorna, andra satsade på tävlingsklass direkt. Resultaten blev blandade
Den mest mytomspunna vurpan är en odiskutabel kategori. Micke Antilla Eriksson är given segrare där. Vad som egentligen hände är det nog ingen som vet, inte ens Micke själv. Myten säger i alla fall att en deltagare på fredagens skidorientering hade sett en Linnéare göra en så vådlig vurpa att han blev riktigt orolig och åkte direkt till närmaste sjukvårdstation och bad de kolla upp hur det egentligen gick med den där Linnéaren. När sjukvårdarna väl kom dit blev de lite snopna, Micke hade redan kört vidare, tuff som han är. Det visade sig att Micke hade i en brant nerförsbacke dragit rätt in i ett ovanligt hårt träd, skidprylarna hade enligt Micke själv befunnit sig ”både här och där”. Det som också ska nämnas är att Micke klarade sig tro det eller ej helt oskadd från denna halsbrytande krasch.
Apropå branta nerförsbackar och dylikt är Limbyspåret ett givet ämne. Efter fredagens första pass kom ett gäng hem till stugan och var nästintill likbleka. De sa att dom hade sett döden i vitögat, hela deras liv hade passerat revy, de hade undrat om de någonsin skulle få uppleva våren igen. Nja inte riktigt kanske men nästan… De hade åkt Limbyspåret. Limbyspåret är anlagt till Tommy Limbys ära. Mannen som behärskade den klassiska skidåkningen till fullo. Själva spåret var nog smalare än en halv skoter, backarna var brantare än backbanans värsting och kurvorna tvärare än en bana på Oktoberracet. Men bortsett från det var Limbyspåret ett mycket trevligt och tufft spår som nog får anses av många som det roligaste i Grönklitt.
Stuga 2, eller Hjortronstigen 305 (?) var utrustad med jacuzzi. Detta var mycket uppskattat av undertecknad som hade för vana att ta ett bad efter förmiddagspasset.
107,50, det var den sammanlagda matkostnaden i stuga 2. Efter betalning hade Erika Hedberg gott om växelpengar...
Enligt kaffeconnoisseur Ulrik Imberg kan jag stolt berätta att stuga 2 hade det överlägset bästa kaffet bland Linnéstugorna. Och det är inte svårt att förstå att 2:ans kaffe var bäst, som den perkolatorn skulle hålla på och låta så skulle jag bli besviken om den inte gav bra kaffe också.
Något som under helgen aldrig blev riktigt uppklarat var hur varmt/kallt det egentligen var. När termometern i stuga 2 stod på -6 stod den på -17 i en annan stuga. Så någonstans däremellan var det väl.
Sammanfattningsvis, ett lyckat skidläger med många träningstimmar. Nu ska det bli kul att springa lite…
|
Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=2556 Artikeln har visats 5054 gånger
|
 |
|
|
Sök information... OK Linné i sociala medier
|
