3 juli 2007 (Av Johan Höij)
Årets bästa läger. Lett!
En otrolig stank överväldigade mig när resväskan öppnades, blöt hund är det som bäst beskriver doften. Men det var ingen överraskning. Ett nio dagar långt träningsläger är inget bra träningsläger om doften från innehållet i väskan inte retar kräkreflexen. Jag konstaterar därför att min känsla stämde med verkligheten, resan till Lettland var bra!	(Foto: Johanna Gullberg)
Efter att ha sovit mer eller mindre bra på färjan Stockholm-Riga anlände ett förväntansfullt gäng till Lettlands huvudstad. Efter ett par timmar strövande i den fina stadskärnan körde vi till "Base-Camp nr.1" i Lilaste, ca 30km nordost om Riga. Träningen under kvällen skvallrade om vad som väntade de närmsta dagarna. Öppen snabbsprungen tallskog med en OL-tekniskt mycket krävande strandremsa och en fysiskt krävande ås sammanfattar nog terrängen och kartorna ganska väl. Vi turades om att lägga banor och hänga ut snitslar av "organiskt nedbrytbart material". Utan att överdriva kan påstås att träningarna höll världsklass. Boendet var också det mycket angenämt. Nybyggda timmerstugor alternativt romantiska "på vattnet flytande stationära husvagnar" gjorde nätterna till en ren njutning. Kvällarna tillbringades mestadels på bryggan tillsammans med några grillar och ett gäng fina köttbitar som vissa sköljde ner med lett-öl. Efter några dagar i Lilaste var det dags att lämna Base-Camp nr.1 och åka 250km sydväst mot "Base-Camp nr.2" i Bernati. På vägen stannade många till ett par timmar i Riga och unnade sig ett besök till det mycket intressanta Ockupationsmuseet. Det är ingen underdrift att påstå att dom haft det tufft, letterna. Boendet höll även här bra standard. "Villa Alma" ockuperades av linnéarmén under fem dagar. Villa Alma var något slags semesterhotell några hundra meter från stranden, mitt på en underbar karta. Om man blundade kunde man se pamparna i Kommunistpartiet sitta här och röka cigarrer och skåla i vodka någon gång under sovjettiden. Efter någon dags träning var det så dags för en 3-dagarstävling och ett sprintrace i sanddynerna i Liepaja. Terrängen var mestadels ganska kuperad tallhed, men de på varje bana förekommande träskkontrollerna ställde till det lite för oss svenskar. Mest svors det nog över kontroll nr. 14 på H21E-banan på söndagsetappen. Huruvida det var en slumpkontroll eller ej, eller om kontroll nr. 19 på samma bana verkligen satt rätt slutade aldrig diskuteras. Men en sak är säker, sista ordet om detta är inte sagt. Resultaten var ändock goda och några lyckliga fick en bit att det gedigna prisbordet. Tävlingarna höll mycket hög standard och ett återbesök kan inte uteslutas. Detta var en kort redogörelse av en resa som arkiveras med stämpeln "mycket lyckad". Jag tar mig friheten att å alla resenärers vägnar skicka ett stort tack till arrangörerna av resan! Och jag själv tackar alla resenärer för en härlig stämning och trevligt sällskap. Resultat Kartor: etapp 1, etapp 2, sprinten, etapp 3. Bilder: Officiella arkivet, Suzannes arkiv, lettiskt arkiv 1, lettiskt arkiv 2. Icke-OL-relaterade tävlingsresultat: Storkskådartävling: 1:a firma Ulrik/Sofie, ca 130 storkar Coronnetävling: 1:a Lasso 2:a Mike 3:a "han som trodde en simpel rödstjärt (phoenicurus phoenicurus) var en lettisk raritet", med andra ord artikelförfattaren 4:a Abbe

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=2043

Artikeln har visats 5007 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier