14 november 2006 (Av Amelie Fondell)
Snöigt höstläger i Harsa
På vårvintern brukar seniorgänget åka på barmarksläger. På hösten kan man göra tvärt om. Årets planeringsläger i Harsa, beläget högt upp i Hälsingland, gav möjlighet att känna på knädjup snöpulsning inför vinterträningen. Somliga fick närkontakt med snön på flera sätt.	Joffe blir snöbollskrigad. (Foto: Lars Magnusson)
På fredagskvällen anlände spridda grupper med linnéare till Harsagården. De som anlände först hade lite tid för avkoppling och TV-tittande innan det var dags att sova. De som kom senare hade mest tid för bäddande av säng innan det var sovdags. Lördagsmorgonen började med frukost, och ett konstaterande: att diska grötkastruller är det aldrig någon som vill göra. Mer snö hade fallit på natten, och det fortsatte falla under förmiddagen. Sen var det dags för träning. Några invigde skidorna för säsongen och vallaboden var välbesökt innan träningspasset. De som var utan skidor klarade sig bra ändå, ett långdistanspass i ganska högt tempo stod på schemat. Snö-OL var nytt för mig, och jag som tycker att allt kan se likadant ut även när det inte är ett tjockt snötäcke hade faktiskt lite problem i början. Sedan bestämde jag mig för att springa runt överallt, för att inte springa vilse och behöva praktisera bivack-grävning… Orientera i snö räckte som äventyr. Ett par timmar senare var vi tillbaka på Harsagården. Lunchen smakade gott i kurrande magar och trötta ben. Under eftermiddagens samling sammanfattades klubbens resultat under året. Det gavs även tillfälle att komma med synpunkter och önskemål rörandes klubbträningar. Olika alternativ på utlandsläger diskuterades, alternativen kan ni läsa om på medlemsinfo. Efter en klurig typ av tipsrunda där frågorna var mer eller mindre omöjliga påståenden om varje deltagare, var det dags för att laga middag. Strax efter middagen blev det kvällsaktivitet. Det var ett litet missförstånd först då många tycktes tro att det var snöbollskrig som var aktiviteten. Man fick minsann se till att man inte stod i vägen för någon hårt kramad snöboll. Ulrik vet hur det känns att stå i vägen… Så småningom kom den riktiga aktiviteten igång. Lelle hade ordnat till en ruskigt svår natt-OL. Kartan såg minst sagt skum ut. Spegelvänd, förvriden och ihopklippt på många konstiga sätt. Jag är full av beundran inför alla som lyckades läsa den kartan på rätt sätt. Ett lag tog alla kontroller på runt 90 minuter. Banan var drygt 2,5 km. Inget annat lag tog alla kontroller. Det var lovat lite bättre väder på söndagen, men förutom lite mindre snö från himlen var det ingen större skillnad. Något fler åkte skidor på söndagen. En lite mindre men tapper skara gav sig ut på lite linjeorientering. Relativt tidigt på banan skulle många höjdmetrar (eller det kanske bara kändes som många i mina ben) avklaras och snön gjorde stigningen ännu tyngre, men upp kommer man ändå lärde jag mig. Samtliga som kämpade i snön kan nog beskriva turen som jobbig. Lagom till lunchen tittade solen fram lite grand, men den hann vi inte njuta av för efter maten var det hemfärd. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag hade en väldigt trevig helg.

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=1804

Artikeln har visats 4883 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier