28 februari 2002 (Av Henrik Göhl)
Träningsläger på spanska solkusten
Förra veckan var ett stort gäng från OK Linné nere i Spanien på träningsläger. Vi bodde på ett fint hotell i Fuengirola som ligger ca 2 mil utanför Malaga. Det blev en ganska händelserik vecka och här kommer ett försök till sammanfattning. I texten finns länkar till diverse bilder och kartor.	En mellan träningspassen vanligt förekommande övning. Här är det Mathias Tärnlund som försöker blända solen. (Foto: Eva Lindman)
Lördag morgon kl 04.15. Klockradion piper ilsket och det tar några minuter innan man överhuvudtaget fattar vad det är frågan om. Det är snart dags att åka flygmaskin! Efter att ha ätit en snabb frukost och kollat 17 gånger att spisen är avstängd så bär det iväg till Arlanda. Där är snart hela gänget samlat. Sexton träningssugna Linnéare och en rumänsk jättebanan. Incheckningen går bra och säkerhetsvakten börjar undrar varför varenda människa har spikskor med sig till Malaga. Reseledaren Sparris har knåpat ihop en frågesport så flygresan blir inte alltför långtråkig. En av frågorna är vem som först kommer att bada i havet. På Malaga aeropuerto blir vi mötta av Per Sterner, (västgöte som är idrottslärare på svenska skolan i Fuengirola), och han ser till så att vi får dom allra snabbaste hyrbilarna. När vi kommer fram till hotellet tar det inte många sekunder innan Vivvan simmar omkring bland vågorna, och så har man ett rätt på tipset. Efter snabblunch på närmaste kinakrog blir det ett lättare joggingpass på en liten karta i närheten av hotellet. På kvällen bjuder Per på en liten välkomstbuffé och diverse kartstudier samt ger lite allmänna tips om hur man bäst klarar sig i främmande land. Redan första dagen är det dags för tävling. En liten lokal sådan med ett gäng spanjorer på plats. När vi kommer fram till "TC" har det börjat regna och termometern i bilen visar ensiffrigt. Per, som för dagen är både tävlingsledare, banläggare, start- och målpersonal, hoppar ut ur en bil och hänger upp en startlista. Redan kvällen före hade vi som hastigast fått en titt på banan och lite tips om vilka kontroller som sitter fel, så det här skulle inte bli några problem. Och det blev det nog inte heller, för alla verkade mer eller mindre nöjda med sina lopp. Vissa hade mer bråttom än andra och mest bråttom hade Ormen Ohlin som ringlade runt banan snabbare än någon annan. Problem blev det istället när vi skulle åka till eftermiddagens karta "El Chorro". Per hade tipsat Sparris om en genväg. Efter många turer fram och tillbaka genom små byar och långa omvägar runt höga berg hittade vi tillslut den förmodade genvägen som skulle ta oss in på kartan. Problemet var bara det att när det regnar i Spanien så förvandlas alla icke-asfalterade vägar till lerdiken och att ta sig fram där med en bakhjulsdriven liten Seat är ingen lek. Men vi lyckades ändå ta oss åtskilliga kilometrar ut i den spanska naturen innan vi kom till ett ensamt litet hus och en förvånad fåraherde. Vid det här laget var vi bara tre bilar och via mobiltelefon meddelade den fjärde bilen gladeligen att dom (som åkt den normala vägen) hade hittat fram för länge sedan… Trots vägskyltar som på spanska talade om att här fick man minsann inte köra bil så fortsatte vi envist framåt. Först när vägen övergick i traktorspår och en av bilarna kört fast i leran fann vi för gott att vända, till fåraherdens stora munterhet. Men vi kom fram så småningom och fick tillslut ett träningspass i riktig kanonterräng. [Kommer han redan! Det kan inte vara möjligt!] [Vivvan och Spjugg efter första El Chorro-passet] [En truck kan även vara ett utmärkt regnskydd] [Göte visar solbrännan] På måndagen var det fortfarande mulet men det regnade åtminstone inte. På förmiddagen sprang vi en kortdistansbana och efter det åkte vi till den lilla bergsbyn Mijas som ligger 8 km ovanför Fuengirola. Efter lunchintag på en utsökt restaurang var det dags att bestiga Mijasberget. Den slingriga stigen upp till toppen är ca 4 km lång och har en stigning på drygt 600 meter. Snabbast upp till toppen var Sören som avverkade backen på 24 minuter. Dom flesta andra sprang fel och hade betydligt längre tid. [Styrketräning efter förmiddagspasset] [Mijas från ovan. (notera tjurfäktningsarenan)] [Torsten på väg upp mot toppen] [Billan med Tärnan i bakhasorna] [Tur att jag tog med kameran upp!] [Den magnifika utsikten] [Den spöklika skogen på Mijasberget] Tisdag morgon, och då menar jag morgon. Klockan hade knappt passerat 6.30 då man masade sig upp ur sängen… Dagens träning var belägen i skogarna kring Barbate, en stad på Spaniens västkust. Då Malaga ligger på östkusten, var det en bra bit att åka. De fyra bilarna, blombilen, sovbilen, matbilen och skäggbilen (fråga Limpan efter den mer lokala benämningen på den sistnämnde bilen), begav sig i alla fall iväg långt innan soluppgången. Åtminstone kändes det så. Att åka tvärs igenom Spanien är inte att tänka på p.g.a. alla berg och dalar, så vi var tvungna att åka kustvägen runt till Barbate, bl.a. förbi Gibraltar. Några personer tänkte endast köra ett pass i Barbate, för att istället besöka Gibraltar på vägen hem. Något som inte skulle visa sig vara ett alltför vinnande drag... Terrängen i Barbate är den finaste man kan tänka sig. Något som kanske inte stämmer in på stadens invånare. Barbate är nämligen Spaniens mest kriminella stad, men som reseledaren sa, kriminaliteten har stabiliserats. Vilket då skulle ses som positivt! Lite oroliga över om vi skulle våga lämna bilarna obevakade (mitt i skogen) under passet, så begav sig i alla fall en efter en iväg. En rolig bana, men mycket omväxlande sträckor och fin orientering gjorde alla på väldigt gott humör. Bidragande orsak var säkert även solens gassade sken när vi slog oss ner och njöt av de medtagna matlådorna i det fria. Mitt under maten utbrast ett allmänt jubel när en sparrisplockare passerade förbi, vilket måste ha gjort vår egen Sparris lite knäsvag. Halva gänget tillbringade sedan vilan efter maten med att plocka sparris. Om jag inte minns fel, så bestod gänget trots det bara av en sparris då Bjärn kallade till stretchskola. Efter diverse töjövningar och haussande ordalag om stretchövning ”plogen” begav vi oss iväg till starten på det andra passet (i andra änden av samma karta). En bil hade redan satt kurs mot Gibraltar. Eftermiddagspasset var lite kortare än förmiddagens, så flera timmar ägnades efteråt till att göra sig av med överskottsenergin. Allt från kulstötning, gympapass, filminspelning, stamklättring och en ”lättklädd uppvisning” av Bjärn förekom i en salig blandning. Med ett stort leende på läpparna packade sedan alla ihop sina attiraljer för hemfärd. Väl hemma visade det sig att Gibraltarresenärerna aldrig kommit fram, eftersom det krävdes pass för att besöka den brittiska halvön… [Lunch i Barbate] Onsdag morgon, och ytterligare en långresa stod på programmet. Idag skulle vi åka inåt landet, till Granada. Uttrycket Spanskt skägg började nu förkomma allt oftare (läs: varje minut) för att få resan att gå lite fortare. En truckchaufför med äkta spanskt skägg gav upphov till ett ohejdat jubel. Flera ljuvliga mustascher senare var vi i alla fall framme i Granada. En strålande dag var i antågande, och alla såg väldigt laddade ut innan start. En utslagsgivande bana i kuperad terräng gav de uppländska benen en riktig omgång. Lasso sprang även in i ett par Afrikanska orienterare i skogen, som inte var sena med att utmana oss på en ”kapplöpning” på deras bana på eftermiddagen. Lasso avböjde vänligt, då vi hade andra planer. Något som annars hade varit roligt. Trötta efter passet spisade vi våra matlådor med utsikt över Sierra Nevadas ståtliga toppar i horisonten. Eftermiddagspasset låg på andra sidan om Granada. Då vi var inne på fjärde dagen med dubbla pass, avstod ett par eftermiddagens träning. Terrängen var nästan lika underhållande som aktiviteterna vid målet, när man kom tillbaka. Kraftigt kuperade kullar med terrasser och luriga sänkor gjorde i vilket fall träningsnarkomanerna nöjda. Efteråt spelades ett par fina filmklipp in på kullarna bakom målet. Värmen inbjöd till ett svalkande dopp, och vi begav oss till en källa i närheten. Dessvärre en varmvattenskälla som även var omåttligt populär bland lokalbefolkningen. Ett fåtal tog sig ändå ett dopp, innan vi begav oss hemåt. [Den varma källan i Santa Fe] [Ett dopp i det bruna...] [Badkrukor] Torsdag morgon och dags för "El Chorro" igen. Denna gång utan felåkningar. Vädret var på topp och banan strålande (för övrigt en gammal tävlingsbana). Den innehöll det mesta av vad man kunde förvänta sig: branta backar både uppför och utför, fin löpning på flacken och en del luriga vägvalsproblem. Dessutom bonuslöpning på en gigantisk olivträdsodling innan det var dags för en skön utförsspurt. Lunchen avnjöts nere vid sjökanten, antingen ur sin medhavda matlåda eller på restaurangen. Efter att ha ätit upp maten, kikat lite på de mäktiga klippformationerna och trängts med en buss tyska pensionärer åkte vi upp till dagens andra träningspass. Samma karta och faktiskt ännu finare terräng även om benen var lite tröttare än på morgonen. Göte hade av okänd anledning fått två större stenar i sin väska. Den här gången briljerade han dock med att upptäcka det direkt, till skillnad från förra gången då han kånkade omkring på väskan i flera kilometer i tron att det var de blöta träningskläderna som var så tunga. Sedan var det bara att rulla hemåt. En av bilarna tog den vackra bergsvägen och hann dessutom med ett snabbt besök i en apelsinlund (läs: pallade frukt). [Utsikt över landskapet vid El Chorro] [Lunch vid lagunen] [Vissa är mer otåliga än andra i väntan på nästa pass] [Lars och Bjärn] [Sträcktidsanalys efter pass nr 2] [En riktig truckchaufför...] Fredag och dags för lägrets stora utmaning, vinorientering i bergen ovanför Malaga. Vinorientering eftersom området under 1800-talet var ett av Europas allra största vincentra och gjorde Malagavinet berömt i hela Europa. Men under ett enda år förvandlades rikedomen till fattigdom då skadeinsekter invaderade vinrankssluttningarna och slog ut vinproduktionen totalt. Redan under gårdagskvällens samling anade man att detta skulle bli ett kraftprov utöver det vanliga. Saxat ur PM: ”En gissning är att det blir svårt/omöjligt att gå under 10 minuter per kilometer, vilket innebär att det kommer att ta minst 2 timmar”. Redan på väg upp till startplatsen började man ana detta då vi färdades på en väg som hade tydliga likheter med vägen upp till Farmor på Höga Berget i Bamse. Banan var 12,1 km lång och hade en total stigning på 1 250 tunga meter. Kartan, som var ritad med den något udda ekvidistansen 10 meter, höll inte toppklass och det kan man i och för sig förstå eftersom det på vissa ställen måste varit helt omöjligt för kartritaren att överhuvudtaget ta sig fram. I sänkorna avlöste taggbuskarna varandra och aldrig har man väl ålat så mycket som mellan första och andra kontrollen. Inte ens för den ringlande ormen Ohlin gick det friktionsfritt i de värsta passagerna. När man väl trasslat sig ur de värsta lianerna, dragit ur taggarna och svurit färdigt var det uppförsbacke igen. Mellan tvåan och trean var det 420 meter – stigningen var 180 meter, rätt så brant alltså. Sträckan mellan fjärde och femte kontrollen var intressant. 2,1 km lång från den ena toppen till den andra. Göte, listig som en räv, sprang 5,5 km på ett runtvägval som förmodligen var i stort sett likvärdigt med att gå nära strecket, där vi andra fick känna på ett 300-meterslyft från dal till topp. Gissningen att det skulle bli svårt att underskrida två timmar var ingen vågad gissning. Bästa tiden (Janne) blev 2.31, vilket innebär en kilometertid runt 12,5 minuter. Åsa gjorde en imponerande insats och stämplade in på 3.14. En av bilarna, den s.k. blombilen, åkte fel på vägen hem och hamnade till slut i en återvändsgränd som var så smal att en felparkerad vespa måste flyttas innan det gick att vända med bilen. Kvällen var vikt åt vinprovning och middag i Malaga. Vinkällaren var trevlig och restaurangen likaså, när vi väl fick vår mat. Tärnan blev djupt imponerad av de spanska vägarbetarna och kunde knappt slita sig från byggplatsen innan vi tog tåget hem till Fuengirola. [Soluppgång från hotellbalkongen] [Tärnan börjar bli sliten] [Snabbast av alla i vinorienteringen] [Såsen återställer energibalansen] Lördag morgon, och de mest morgonpigga joggade längs den fina strandpromenaden. Och visst värkte det väl i en och annan muskel sedan gårdagen. Vädret var i alla fall strålande och det blev till och med frukost på balkongen innan vi packade ihop väskorna och begav oss till Malaga flygplats för att så småningom flyga in över Arlanda (dock ej inflygning över Gränsen denna gång). Efter detta en snabb spurt hem till tv-soffan och 5-milen. [Lagbild] tyvärr något suddig... Med på resan var: Emelie Agnedal alias Agge Annika Billstam alias Billan Annika Björk alias Vivvan Olof Borell alias Boris, Torsten, Torgny, Torbjörn etc Henrik Boström alias Luva Lina Bäckström alias Spjugg Åsa Hedin alias Såsen Henrik Göhl alias Göte Eva Lindman alias Limpan Lasso Magnusson alias Lars Ormen Ohlin alias Jörgen Marcus Phersson alias Sparris Jan Troeng alias Sören! Mats Troeng alias Bjärn Mathias Tärnlund alias Tärnan Rebecka Österberg alias Becka Författat av Göte, Luva och Sören.

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=120

Artikeln har visats 6608 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier