OK Linné

Elit

Ungdom

25 september 2003 (Av Henrik Göhl)

Efter regnet kommer solsken

Så brukar det ju heta. Undrar om det gäller för medaljregn också? Söndagens SM-tävlingar blev något som liknade en lokal medaljskur över OK Linné. GULD till Martin Fredholm i preo, GULD till damlaget och BRONS till juniortjejerna i budkavlen. Här kommer en liten berättelse om vad som egentligen hände.

Svenska mästarinnor 2003 (Foto: Hanna Åsander)

Själv gick jag upp klockan 5 på söndagsmorgonen, satte mig i en bil tillsammans med andra skadade och sjuka och åkte 30 mil enkel resa för att titta på en regnig orienteringstävling. Obegripligt för de flesta normala människor kanske men något som jag definitivt inte skulle komma att ångra. Var det någon orienteringstävling som man skulle uppleva på plats så var det den här. Om man hejar på Linné vill säga. Jag har nog aldrig varit så nervös som när vi väntade på att Lina skulle dyka upp vid förvarningen. Och aldrig så glad som när hon gjorde det – ensam!

Rebecka, Annika och Lina är svenska mästarinnor i budkavleorientering. Detta i konkurrens med ett lag som har två av världens absolut bästa orienterare. Världsklass helt enkelt! Kattis, Kristina och Marie har tagit en bronsmedalj på SM. Ett lag som jag tror hade hoppats på en topp-10-placering om det gick riktigt bra. Brons är långt över förväntan. Därför är det årets bragd! Martin är rankad etta i Sverige i precisionsorientering så han hörde definitivt till förhandsfavoriterna. Men han inte bara vinner tidernas andra SM i preo. Han utklassar alla andra!

Vi börjar med SM-budkavlen som alltså avgjordes vid Lindrågen någon mil utanför Karlstad. Linné hade 3 lag i H21, 1 lag i H20, 2 lag i D21 och nästan 3 lag i D20. Överlag gjordes många fina prestationer. En dag som denna hamnar man ju tyvärr lite i skymundan om man inte springer i förstalaget. Värt att uppmärksamma är ändå Lassos stiliga förstasträcka i H21 lag 2 där han var med in i tätklungan och kanske framför allt Emelie, Frida och Elins 28:e plats i D20 som innebar att de var tävlingens bästa andralag! Här nedan följer dock en berättelse, sträcka för sträcka, från de tre lag som lyckades allra bäst. Det är huvudpersonerna själva som kortfattat har fått redogöra för sina respektive lopp.

H21 str 1: Pål
På grund av att löpformen varit lite sviktande på slutet visste jag att jag inte hade råd med några missar och koncentrerade mig därför på orienteringen. Läste till en början karta hela tiden men lyckades ändå göra 1 minut på en kontroll efter ett parallellfel. Låg efter detta en bit ner i fältet och fick ödsla kraft på att springa om löpare och även kartläsningen blev lidande. Missade totalt 2.5 minuter vilket borde resulterat i att jag växlat ca 3-4 min efter täten. Lasso och övriga i tätklungan sprang som tur var inte helt perfekt utan missade sista kontrollen med 1 minut. Jag växlade ca 1.5 efter täten och ger mig själv godkänt, men absolut inte mer, för min insats.

H21 str 2: Jörgen
Försökte som vanligt att ta det lite lungt i början för att komma in i orienteringen. Det lyckades bra och efter ett par kontroller var man inne i loppet. Den stora klungan som jag gick ut tillsammans med hade splittrats något och vid varvningen var vi bara några stycken. Ett svårt sista varv och en lurig sista kontroll senare var man i mål med en placering runt 20.

H21 str 3: Mats
Det var med blandade känslor jag förberedde mig för min sträcka. SM-kavlen är en av årets roligaste tävlingar, men skulle min halvskadade kropp hålla? Jag gick ut i ett litet vakuum och kunde därför orientera lugnt och metodiskt i början. Efter några kontroller kände jag ingen smärta från skadorna, och jag ökade farten något. Kanske var det därför jag bommade runt minuten på en kortsträcka i ett område med tätskog. Jag stördes dock inte så mycket av det utan fortsatte att arbeta metodiskt. Jag kom ikapp löpare efterhand, och vid varvningen hörde jag att jag tagit in tid på täten. Nu gällde det att växla tempo från publiklöpning till den svåra avsluningen, och det gick bra. Tog ytterligare några placeringar på det sista varvet och kände mig riktigt nöjd när jag stämplat vid den sista kontrollen.

H21 str 4: Samuli
Det kändes bra att andra, speciellt Anders och Mats, litade på mig när jag själv litade på mig så lite som jag gjorde efter kortkvalet. Men det fanns bara en väg - uppåt! Loppet gick som det gick, var fysiskt riktigt stark och sprang fortare än de flesta. Orienteringen flöt hyfsat, delvis riktigt bra, fram till varvningen men efter det gjorde jag en större bom på två minuter. Efter det kom jag åter nästan ikapp Modig och Göteborg 2:an tack vare kortare (?) gaffling och bättre fart på benen. På väg till sista var jag nästan ikapp igen men fick aldrig riktig chans. Total sett känns en sjundeplats rätt hyfsat. Individuellt var kavlesträckan som en liten seger, ett steg i rätt riktning efter svåra veckor och dåliga tävlingar.

D20 str 1: Kattis
Okej! Det var bra ute i skogen, bra väder att springa i och så. Fin terräng oxå. Var meningen att om det var nån kontroll som jag verkligen skulle spika så var det ettan, för att komma in i loppet osv osv, du vet hur snacket går! Men det var där jag missade, kändes lite tråkigt då, men när jag fortsatte att springa kändes det jättebra och efter det bommade jag väl inget speciellt. Jaa, sen vet jag inte annat än att jag kom i mål!

D20 str 2: Kristina
Jag hade tänkt att göra ett säkert lopp med is i magen men det gick inte riktigt så. Början gick bra på första slingan, men när jag gjorde en liten krok på en kontroll så försvann de två tjejerna jag sett lite då och då. Jag trodde att jag hade tappat massor när jag kom ner till varvningen, men fick höra att jag låg tvåa och blev nervös, vilket resulterade i en jättebom. Fortsatte hyfsat bra men bommade igen på slutet. Jag var missnöjd med loppet när jag kom i mål och grämde mig över att jag tappat två placeringar, detta glömmde jag dock bort då senare...

D20 str 3: Marie
Kattis hade sagt åt mig att ta det lugnt i början och inte missa första, men det gjorde jag ju. Småmissade på flera kontroller i början och det kom tjejer från alla håll som hade startat efter. Tänkte att jag måste börja skärpa mig och det gick bättre. Missade inget sen och var ensam sista slingan. Hade ingen aning om hur jag låg till förrän vid förvarningen då jag hörde speakern, blev förvånad! Härligt att springa imål på upploppet och höra linnéklacken =)

D21 str 1: Becka
Jag sprang första som vanligt. Och var lite småseg som jag varit mer eller mindre hela augusti. Men jag såg det som en fördel. De springer ju inte ifrån mig i alla fall. Förra året var jag väldigt pigg på kavlen. Så då hittade jag ju bara på en massa dumheter. Banan var ganska enkel. Tydliga stora höjder och så, utom på sista slingan där jag oxå gjorde en krok på en knapp minut. Märkte inte av mycket gaffling. Vann en prestigeseger över Anna-Stina (Påledal, reds anm). Annars, första är ju inte så spännande. Jag visste att jag var i tätklungan, såvida inte Lena Eliasson hade hittat kontrollerna bra för hon drog iväg en del själv. Fast hon dök oftast upp igen. Och att det alltid faller ifrån lag på varje sträcka vet man ju, de kanske inte har så många bra löpare och då får den bra springa första. Men det är ju svårt att spekulera redan efter första. Fast som vanligt litar jag ju på mina duktiga lagkamrater. De brukar reda ut det. Och så gjorde de ju även denna gång.

D21 str 2: Billan
Mitt lopp var taktiskt. Jag skulle göra allt för att hålla kontakt med det i förväg tippade segrarlaget. Men mentalt var uppgiften enorm, skulle jag orka hålla samma tempo som en fyrfaldig världsmästarinna vid namn Simone? Jag bestämmde mig för att jag skulle klara det och viljan var till god hjälp. Jag släppte den respekt som är lätt att känna inför världslöpare och gjorde ett klart godkänt lopp. Jag gav Lina ett utgångsläge där hon fick chansen att avgöra…

D21 str 3: Lina
Jag gick ut och började jaga ikapp tjejerna framför. Jag såg dom när vi kom in i skogen men det var gafflat i början och vi hade olika första kontroll. Efter ettan kom vi tillsammans och jag gick upp i täten och ökade tempot. Jag tror att Anna Lampinen blev tvungen att släppa. Jenny Johansson och jag turades om att dra. På ett ställe kom Tina Junegard i Tullinge till fel gaffel och då var det bara jag och Jenny kvar. Jag kände mig trygg eftersom jag kände mig starkast löpmässigt. Om jag bara är med in så tar jag Jenny i spurten. Direkt efter varvningen så drog Jenny lite snett upp mot nästa kontroll och jag ville inte hänga på utan kör själv och tar kontrollen. Ser Jenny när jag stämplar och tar det ganska lugnt ut från kontrollen. Tänker att Jenny snart ska komma ikapp eftersom hon kan springa på min rygg. Men Jenny dyker inte upp. Höjer farten igen efter det svåra området och tänker att nu ska jag ta det här. Ger järnet in mot mål.

Och fortsättningen känner vi till…

Martin Fredholm

Samtidigt som allt detta så avgjordes SM i precisionsorientering i Österbybruk. Det är andra gången som SM i preo ordnas och ifjol var Martin Fredholm 5:a när mästerskapet avgjordes i Karlshamn. Den gången var Martin bara fjärde upplänning (!) vilket vittnar om hur stark precisionsorienteringen är i Uppland. Den här gången när mästerskapet gick på hemmaplan visade han med eftertryck vem som är bäst, inte bara i Uppland utan i hela Sverige.

Att vinna med 2 poäng i dessa sammanhang är ren utklassning, intygar Tage Nilsson. Martin var dessutom snabbast av alla på de två tidskontrollerna. Sex sekunder sammanlagt var vad som behövdes. Imponerande! Linné tog även fjärdeplatsen genom Lennart Wahlgren, en poäng från silvret.

Nu till det som kanske var allra roligast och som gjorde denna söndag så minnesvärd. Man hade redan från TC i Värmland ringt och bett ordförande Thunström komma och öppna i klubbgården så vi kunde samlas där när vi kom hem för att eventuellt fira med lite tårta eller något liknande. Men man hade väl aldrig kunnat drömma om att det skulle bli en sådan inramning av festen. En liten föraning fick man redan vid infarten till Uppsala där en stor skylt gratulerade OK Linné till SM-guldet. Men detta var ingenting mot den syn som mötte löparna när de rullade in mot klubbgården. Framför entrén var det en jättelik guld-skylt, massor av ballonger, marschaller, vajande flaggor, musik, tutor och fullt med folk som ville gratulera medaljörerna. Det blev många kramar innan alla kunde komma in i samlingslokalen till de nybakade segertårtorna. Bättre avslutning på en SM-vecka än så här går väl knappast att få.

Många hade samlats vid klubbgården för att fira SM-medaljörerna vid hemkomsten.

Annika, Lina och Kattis hugger in på tårtorna.

Tack alla ni som bidrog till den härliga festen! Och om ni frågar mig så tror jag definitivt på en sol efter regn – särskilt ett medaljregn som det här. Det känns verkligen som att vi är på rätt väg.

Artikel hos SOFT med guldbild
Artikel på Alternativet

Mer bilder från SM-festen