16 juni 2008 (Av Mats Troeng)

Så ska stafett löpas!

Jukolasilver! (Foto: Lars Magnusson)

Stafett i orientering handlar om att göra säkra och stabila lopp. Hellre ett kartstopp extra än en chansning och förlorade minuter. Det är enkelt i teorin, men svårt i praktiken. I Tampere-Jukola gjorde vi det svåra enkelt. Här kommer några personligt färgade och lätt sentimentala reflektioner om två resor: herrarnas förstalag genom den finska sommarnatten, och vår klubb under de senaste åren.

Jag kan avslöja att jag har två svenska idrottsledare som idoler: Bengan Johansson och Tommy Söderberg. Två förbundskaptener i stora bollsporter som behärskar konsten att bygga lag. (Nåväl. Ljungberg och Mellberg brottades ju i Japan 2002, men ändå.) I ett bra lag där glädje och trygghet är nyckelord blir helheten större än de ingående delarna. Slangen, Carlén och Vranjes i all ära, men det fanns många handbollsnationer på 90-talet som hade bättre spelarmaterial på papperet. Men de hade inte ett lika bra LAG. Jag har faktiskt hållt upp en dörr åt Bengan på Bosön en gång. Lagbyggande är en dörröppnare för framgång. När jag kom till Linné 2002 hade jag en vision om att bidra till att utveckla en klubb där glädje och gemenskap är hörnstenarna i verksamheten. Vi kanske inte hade världens bästa löpare, världens mest omväxlande terräng eller världens tjockaste plånbok, men jag ville visa att det kunde kompenseras med att vara lite bättre lagbyggare än andra. Precis som Bengan. Den entusiasm vi kände under vintern 2002 och som bidrog till tiomilasuccén i Surahammar — det händer att jag plockar fram årskrönikan och klämmer fram en glädjetår när andan faller på — var det första steget på vägen. Det tog kanske några år mer än vad jag hoppats på innan vi resultatmässigt stabiliserade oss på den nivån, men nu är både damerna och herrarna där. Dels naturligtvis tack vare det hårda arbete som de ingående löparna lägger ner; isen som brister under fötterna på en mosse i Nåsten en tisdagskväll i januari eller det där tredje varvet i sommarvärmen på backbanan när vätskan är slut och benen fyllda med syra. Men också tack vare — och det är något som ofta glöms bort när ett förstalag står och solar sig i glansen — aktiva på alla nivåer, ledare, funktionärer och alla andra som på ett eller annat sätt bidrar till verksamheten. Det är vi tillsammans som är klubben. Över till resan genom jukolanatten. Jag vaknade planenligt upp 23.50 efter ett par timmas slumrande. Mobilen visade att Ulf låg runt 30:e plats mot slutet av förstasträckan. Ganska stora tidsavstånd, precis som vi trott på förhand. Fyra minuter är inget avstånd att tala om med de nattgiganter vi sedan skickade ut. Frågan är om Jörgen hade tid att peta i sig någon gel det här året. Det hade han inte 2003 i Sulkava. Tomas gick ut på den längsta nattsträckan som 9:a och kom efter magnifik avslutning i den galet gafflade delen av banan tillbaka som trea. Efter det var vi aldrig utanför pallen. Johan på fjärdesträckan gick loss tillsammans med en av hjältarna från Surahammar 2002, Ville Koponen, nu i Lynx. Ville var vänlig nog att låna ut sin reservkompass när olyckan var framme i utbyte mot att Johan avslöjade kodsiffran på nästa kontroll. En så kallad win-win-situation. Jag fick gå ut på femtesträckan strax efter Lynx och lyckades gå loss på senare delen. Det är en speciell känsla att veta att man har alla övriga 1400 lag efter sig och 10000 åskådare som ser minsta felnavigering i realtid på storbildens tracking. Skräckblandad förtjusning. Vi kan bli bättre på reservkompasser. Nu fanns ingen gammal klubbkompis att låna något av för Jan på näst sista. Det redde ut sig ändå. Han växlade ut Mattias på sista med ett gäng världsstjärnor i faggorna. Andraplatsen vid växlingen förbyttes till en ledning med en halvminut en bit ut på banan. Tänk om det håller hela vägen in! Som lagkamrat och åskådare kan man inte annat än vara nervös och vänta in upplösningen. "Sexa är kanon, allt bättre än det är en bonus", minns jag att jag försökte dämpa mig med. Mot slutet hade Delta och Valentin Novikov genom skicklig orientering skaffat sig ett försprång som aldrig släpptes. Vi var fortfarande tvåa vid varvningen, 15 sekunder före Vekhalahden Veikot och ytterligare några sekunder före Lynx. Då springer Mattias snett ut genom ett grönområde och försprånget är uppätet och mer än det. Förloppet visas på storbilden och tusentals "ååhhhh" hörs på arenan. Men hjälten ger sig inte, jagar ifatt med en fart som troligen är den högsta som presterats i nämnda grönområde, och passerar VeVe på upploppet i en spurt som väl inte går till världshistorien som en av de mest blixtrande. OK Linné går i mål som tvåa på världens största orienteringsstafett. Det är den bästa placeringen av ett svenskt lag på 13 år. Glädje! (Foto: Lars Magnusson) Vi lagkamrater tränger oss hoppande och jublande fram genom folkmassan och över fållor för att få ta på vår hjälte. Det är under såna här stunder som idrotten är som allra bäst. Kontrasten mot Akademiska sjukhusets akutmottagning morgonen den 27 april är slående, men kanske det som behövs för att man ska uppskatta glädjen lite extra. När några av oss besökte Jan och hans skadade fot efter Tiomila så tror jag att vi ändå kände att det kommer nya chanser, och att vi då ska ta dem och njuta av det. Och det gjorde vi i helgen. Många har jämfört de två stora, Tiomila och Jukola. Utan att förringa till exempel arrangörsinsatserna av många av våra klubbmedlemmar på årets Tiomila så är det bara att konstatera att Jukola är världsledande när det gäller arrangemang. Rakt igenom, hela konceptet. Särskilt på de punkter som jag som elitorienterare sätter högst: utslagsgivande terräng och bra gaffling. Och det ena behöver inte utesluta det andra. 14000 orienterare, nytt rekord igen, visar att även den stora massan gillar det här. 14 kilometer björtegaffling med ideliga svängningar i Tammerfors utklassar 17 raka kilometers väntan på en spurtuppgörelse i Rosersberg sju dagar i veckan, 52 veckor om året. Som ni märker finns det inget skrivet om övriga linnélöpares framgångar. Någon som känner sig manad får gärna skriva om damernas fantastiskt fina femteplats, talanglagets bataljer eller något annat kring resan. Resultat GPS-vägval Reportage i YLE (svenska) Reportage i YLE (finska) Artikel i UNT Artikel på orientering.se

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=2351

Artikeln har visats 4435 gånger

11 augusti (Av Jan Troeng)

25mannaträningar

I september ordnar vi två 25mannaträningar – som roliga helklubbsaktiviteter och som stöd inför uttagningen.

11 augusti (Av Mats Linde)

Ny flaggstångslina

Flaggstången vid klubbgården behöver en ny lina. Anmäl dig och föreslå tid så ansluter säkert fler.

Sök information...

OK Linné i sociala medier