OK Linné

Elit

Ungdom

28 maj 2006 (Av Urban Gullberg)

Orientering med utgångspunkt Rom

Nu har Barbro och jag klarat av ett helt orienteringsår med utkanten av Rom som hemort så vi tänkte ge er en inblick i hur det är att vara orienterare här. Redan innan vi flyttade visste ju att det kan vara bra orientering i norra Italien, och vi hade luskat ut att det också fanns orienterare i Rom-trakten och att de till och med skulle arrangera världscupavslutningen 2005.

Urban lägger banor till Italiens 5-dagars. (Foto: Barbro Gullberg)

Men hur är det egentligen? Förra gången vi bodde här (1969 –1971) verkade motionsidrott vara ett okänt fenomen för romaren. Jag var den ende som löptränade i en stor park, och för att få igång Pontus, vår son, i livets väsentligheter var jag tvungen att själv göra en karta över delar av den parken.

Vår första orientering avlöpte i början av april i fjol i Villa Borghese, en av de stora parkerna i Roms centrum. Det var en regnig och kall lördag och på väg mot samlingen såg vi inte en själ. Vi började ana oråd. Ställer de in tävlingarna när det regnar? Det är väl bara vi nordbor som uthärdar i skyfall?

Men icke. I ett hörn av parken var de samlade och de uppfyllde många av kriterierna på en OL-nörd. Skärm i bilen, Silva-ryggsäck, specialglasögon … Ja, de flesta var äldre, men också skolungdomar var ditdragna av sina entusiastiska lärare. Tävlingen var av sprintkaraktär och vi hittade hem utan besvär.

Under vinterhalvåret har vi sedan sprungit ett tiotal parktävlingar ibland lätta som den i Villa Borghese men ibland verkliga kraftprov för oss 65-or. Alla parker är nämligen inte så välhållna som vår första bekantskap.

Redan dagen efter vår premiär fick vi en riktig kalldusch, i dubbel bemärkelse. Villa Ada, också den i centrala Rom, visade sig vara en vildvuxen sort där slippriga slänter (tänk Uppsalaåsens branter fast slippriga) var rikligt förekommande. Jag var ute i nästan två timmar och stapplade i mål.

Utöver park-OL har vi prövat på tre OL-varianter till: centro storico -, låglands- och höglands-OL. En hel del centro storico tävlingar pågår också under vinterhalvåret. Man utnyttjar de gamla stadskärnor med fästningar och murar som byggdes upp under elva- till trettonhundratalet som skydd mot oss nordliga barbarer.

Sprinten på världscupavslutningen avgjordes i ett centro storico och går ni in på Mats Troengs hemsida eller kollar Thierry Gueorgios video får ni ett prov på vad det rör sig om. Peo Bengtssons höst-öst avslutning i Venedig är en variant på detta, men i stället för kanalerna har vi här i centrala Italien kuperingen som extra krydda.

Låglands-OL utnyttjar de naturparksområden som finns i trakten av Rom. De orienteringarna tillhör vinterhalvåret, men de är inga verkliga höjdare eftersom framkomligheten kan vara starkt begränsad på grund av björnbärssnår och kartkvalitén och banläggningen kan vara lite si och så. Det var med den här typen av arrangemang som man började att orientera i Rom-trakten faktiskt redan på 60-talet, det vill säga redan innan vi bodde här förra gången. Barbro och jag är med på de flesta för att ruska på oss, lära känna trakten bättre och för att umgås med våra nya kompisar.

På 1300 till 1800 meters höjd över havet i Apenninerna, bergskedjan som löper från Po-slätten till Italiens sydspets, har vi höglandstävlingar (kartexempel på Mats hemsida: stafetten på världscupavslutningen). Detta är häftiga grejer. I regel bra kartor, bra terräng och vacker natur, men snön gör att de flesta områdena inte är löpbara från december till maj.

Urban lägger banor för italiens 5-dagars Foto: Barbro Gullberg.

Det finns alltså gott om tävlingar, och ett antal entusiaster som lägger ner stora delar av sin fritid på att få det hela att rulla på. Men vi är inte så många som springer, som mest cirka hundra från Rom-trakten. Det här gänget, plus några norditalienare, klarade trots det av världscupavslutningen utan större fadäser, och vi gör allt för att sommarens 5-dagars ska bli bra. Barbros bilder visar när jag rekognoscerar för etapp 1.

För Barbro och mig har orienteringen varit ett utmärkt sätt att komma i kontakt med romarna, precis som den var ett utmärkt sätt att lära känna uppsalaborna på, när vi kom till Uppsala.