8 mars 2004 (Av Jan Troeng)

10-mila i Rörken återupplevt

Då: Lördagen den 5 maj 1984. 485 damlag och 541 herrlag väntar på 10-milastarten vid Rörkens motorstadion. Nu: Vasaloppssöndagens förmiddag, den 7 mars 2004. Ett dussin linnéare ger sig iväg på damernas sistasträcka eller Långa Natten.

Efter en dryg mils bilåkning skymtar Jälla förbi utanför rutan och historiens vingslag gör sig alltmer påminda. För det var här, och faktiskt just här, som 10-mila avgjordes för nästan 20 år sedan. För att vara mer exakt var det 7246 dagar sedan lagen stod uppradade inne på Rörkens motorstadion. Det äldre gardet är lätt överrepresenterat på jubileumsträningen. Om det beror på att lockelsen att se Vasaloppet avtar med åren eller på längtan efter att få återuppleva orientering med en karta från 1984, är oklart. Men det finns en viss förväntan i luften, trots att ett nytt (säkert bara 10 år) hygge av formatet större tornar upp sig söder om vägen. När de yngre förmågorna försiktigt undrar var vi egentligen parkerat bilarna är svaret självklart: "Det var ju precis här man passerade vägen från sista och in!" Då så. Här passerade löparna länsväg 288 på väg mot startpunkten i 1984 års 10-mila. I dag en vy över ett snötungt kalhygge. Mats Ferm, då förstasträckslöpare i OK Österåker och i dag H40 i OK Linné, har fortfarande tydliga minnen från den första majhelgen 1984: "Jag sprang första sträckan. Gjorde ett bra lopp och var nog inne bland de 20 första. Sen låg vi med i täten i många sträckor, ända fram till tredje sista. Där tappade vi 25 minuter", berättar han innan han försvinner iväg på damernas sistasträcka. Damkavlen blev aldrig riktigt spännande den gången för 20 år sedan. Den utslitna klyschan om att stafett alltid är stafett och att allt kan hända, bet inte på storfavoriterna från Stora Tuna. Efter att Anne Bössfall växlat som fyra efter första sträckan blev det mer eller mindre defilering resten av stafetten. Ylva Grape, Ingrid Lentz och Karin Gunnarsson växlade alla först och på sista sträckan väntade ingen mindre än Annichen Kringstad. Med en ledning på 6.08 kunde det bara sluta på ett sätt, och det gjorde det också. Den enda gången publiken bjöds på dramatik var när Sportradions Jacob Hård i direktsändning kunde berätta hur Annichen sprang i cirklar runt en sankmark och tappade nära 4 minuter. Spännande blev det ändå inte, eftersom förföljarna ändå dröjde 7 minuter. I mål skrevs marginalen till 6.39, den största segern i tävlingens åttaåriga historia. Annichen noterade 66.14 på den 8,5 kilometer långa sistasträckan och var därmed 15 sekunder efter bästa sträcktid (Karin Rabe, Almby IK). Annichen Kringstad tappade nästan fyra minuter på väg till sjätte kontrollen, men höll ändå enkelt undan till seger. Om jubileumslöparna kom i närheten av den tiden är tveksamt. Skribenten själv sprang om Långa Natten och när den var färdigsprungen var löparna på dambanan sedan länge försvunna från Rörkens motorstadion. Det enda som skvallrade om deras existens var ett slingrande spår i snön mellan de sista gemensamma kontrollerna. Långa Natten är något av det mest klassiska som finns inom svensk orientering, vare sig det handlar om 1984 eller 2004. Lika omsusad nu som då, och minst lika svårbemesträd då som nu. Långa Natten vid Rörken och Fåfängorna ingav respekt, särskilt som den för första gången förekom i gafflat tillstånd. Respekten blev inte mindre när nattorienteringsgurun Bertil Norman, som själv vann natt-SM i Fåfängorna 1968, inför tävlingen höjde ett varningens finger för att ordna nattorientering i sådana marker: "Det skrämmer bort folket från skogen!" Apropå Fåfängorna och natt-SM 1968, går det förstås inte att förbigå Kurt Boströms bronsmedalj. En bronsmedalj som kunde ha blivit guld om det inte hade varit för en försmädlig miss på den allra sista kontrollen, hörnet på en inäga. Josef Nordlund laddar för 15,6 kilometer snöpuls. Notera den för dagen ytterst moderiktiga mössan. Rebecka Österberg tyckte att damernas sistasträcka var för kort och sprang om Långa Natten istället. Så stod vi då i alla fall där, redo att ta oss an den 15,6 kilometer långa banan, ansedd som en av de svåraste Långa Natten i modern tid. Femmannaklungan splittrades direkt till ettan då Anders Eriksson, som troligen suttit hemma och studerat vägval i några veckor, av en slump råkade missa startpunkten och hamnade på ett behagligt runtvägval på plogade vägar. Efter drygt 25 minuter nådde fyrmannaklungan första kontrollen, där en gammal rutten kontrollställning i tvåstrecksmossen faktiskt vittnade om ett 10-mila i forna tider. Utbrytaren stod redan och väntade och lade sig sedan längst bak i ledet. Rutinerat. 25 minuter på den första sträckan som mätte 2,7 kilometer är ingen kanontid. Men många hade säkert bytt sina sträcktider till den första kontrollen för både det ena och det andra. Lars Holmqvist, sedermera SM-medaljör och VM-löpare, tappade en halvtimme. Medelpadskollegan från Njurunda OK, den numera riksbekante kartritaren Nils-Göran "Zeke" Olsson, letade i en timme utan att ens få syn på lyktan, och bröt. Gafflingen visade sig vid en analys vara ganska sparsam. Förutom första kontrollen var bara 11:an gafflad. För att kunna jämföra oss på bästa möjliga sätt valde vi sträcksegraren Ulf Erikssons gafflingsalternativ. Stora Tuna-löparen gick ut som 47:a och lämnade över som 15:e man och tog in 10 minuter på ledande IFK Lidingö. Men tro inte för den skull att Lidingös nattspecialist Anders "Ramen" Rahmqvist var missnöjd. Han gick ut med 10 minuters ledning och lyckades utöka den med två, en prestation som gjorde intryck på både publik och media. Ulf Eriksson tycks ha sprungit metodiskt och tagit säkra vägval, ofta längs ledstänger. Men vid fyran blev det snett och plötsligt var kartkontakten borta. "Som tur var fanns det ett hus att rädda sig till. Jag körde på tills jag kom dit och fick en säker punkt", sa han senare till Skogssport. Då: Ulf Eriksson tappade kartkontakten på väg till fyran och blev tvungen att söka sig till en säker utgångspunkt. Nu: Femmannaklungan gick rakt på och spikade. Vägvalssträcka till kontroll 6. Då: Ulf Eriksson (grönt) sprang väg till vänster, medan den ensamme tätmannen Anders Rahmqvist (gult) och Gert Pettersson (rosa) valde mer rakt på. Nu: Ett fegt runtvägval till höger för att slippa snöpulsa (blått). Efter en ögla norrut, som avslutades med nionde kontrollen och vårt konstaterande att vi hade 2 minuter på oss att klara Ulf Erikssons måltid, gav vi oss in på sista tredjedelen. För 20 år sedan var det en tredjedel som gav trötta ben, stora omkastningar och rejäla misstag för många av lagen. Även flera av de verkliga natträvarna fick problem, och Skogssport konstaterade faktum i efterhand: "Supersvårt!" Då: "Orken tog slut vid 9:an", förklarade Gert Pettersson från Tullinge SK som bommade tionde kontrollen grovt och till slut läste in sig på ett hyggeshörn. Nu: Spik igen för klungan. Elfte kontrollen, som alltså var gafflad, gick bra för femmannaklungan. En fin höjd i öppen skog. Men för 20 år sedan bommades det friskt. Skogssport konstaterade efteråt i 10-milareferatet att det troligen fortfarande luktade svavel i det området sedan Claes Lindell (OK Orion) och Kjell Melander (IK HP) bommat 20 minuter. Enligt myten ska Melander till slut ha skrikit att "nu är jag hungrig och vill hem!", varpå man sökte upp en säker utgångspunkt och tog kontrollen. Svaveldoften verkade ha lagt sig, vi märkte inget av den och pulsade vidare mot tolvan. En av gafflingarna vid kontroll 11. I det här området tappade Kjell Melander och Claes Lindell 20 långa minuter 1984. Vi fick kontrollen direkt. Efter 2 timmar, 40 minuter och 16 sekunder nådde vi så målet. 50 minuter sämre än Ulf Erikssons tid för 20 år sedan, men bara 3 minuter långsammare än Lars Holmqvist. Lidingö behöll ledningen en växel till innan huvudstadskollegan Tullinge SK tog över. John Fredlund, Tommy Eriksson och Lars "Löken" Lönnkvist avslutade bäst och förde Tullinge till klubbens första seger i 10-milahistorien. Se Ulf Erikssons gaffling från Långa Natten 1984 här.

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=967

Artikeln har visats 10991 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier