27 maj 2011 (Av Niklas Aldén)

Reseberättelse från ett soligt Polen

Eftersnack efter sprinten på fredagen. (Foto: Magdalena Niewiedziała)

Lägret under JVM- och EYOC-testerna bjöd på sol, riktigt trevligt boende med god mat, klurig sprint, medeldistans i racerterräng och en fysiskt utmanande långdistans. Samt slutprov i kemi för vissa.

Vi som följde med på OK Linnés klubbresa till JVM- och EYOC-testerna var: Åsa Ridefelt, Karna Thorsson, Hanna Axelsson-Meyerson, Anna Linde, Lovisa Nilsson, Albin Ridefelt, Daniel Lindgren, Niklas Aldén, Mandus Ridefelt, Simon Ågren samt Göran Winblad och Fredrik Ingelsson, båda från Rehns BK. Det hela började på onsdagen den 18 maj på Uppsala Resecentrum, då Åsa upptäckte att hon hade glömt sin lilla ryggsäck med allt viktigt i på bussen. Johannes ringdes, eftersom han suttit på bussen, men han hade tyvärr gått av. Ett mindre kaos uppstod. Vi bestämde oss för att alla utom Åsa skulle ta det tänkta 9:04-tåget till Stockholm ändå. Sedan flygbuss till Skavsta där vi fick reda på att flyget som skulle lyft 13:10 var försenat till preliminärt kl 17:30. Åsa kom också efter ett tag, med väskan i behåll, efter att ha åkt taxi rätt långt i onödan. Vad gör man då på en flygplats när man har sisådär sex timmar att döda? Jo: man äter, pluggar (en aning), kastar Mandus frisbeering till varandra och ritar och springer urbans. En urban (engelskt uttal) är en ultrasprint i ett urbant område, som till exempel vänthallen på en flygplats. Helst ska kartan ritas snabbt på servett eller liknande. Det blev totalt tre stycken urbans på hela resan, två på Skavsta flygplats och en på Kastrup i Köpenhamn (eftersom vi blev lite försenade på hemvägen också). När vi äntligen kom iväg var klockan runt sex på kvällen och i jämförelse med väntan på flygplatsen samt övrig restid inom Sverige kändes flygresan på en timme nästan löjligt kort. Vi landade i Gdansk, fick ut hyrbil och -buss, och åkte iväg till boendet, som var ungefär som ett pensionat eller kanske som ett litet hotell på landsbygden som en familj skötte. Väl där blev vi varmt mottagna med en god middag bestående av mystisk soppa med smak av lax(?) och med pasta i till förrätt och sedan kött och potatis. Albin hade i förväg manat Åsa att säga till ordentligt att vi var hungriga orienterare som åt mycket mat. Salladen bestod av “kladdsallad”, något som inte föll alla i smaken. Träningsdagen, torsdagen (den påtänkta träningen på onsdagen uteblev eftersom vi kom fram så sent) bjöd på backar med många höjdmeter att ta och tappa i fin bokskog med relativt mycket stigar samt vildsvin som lurade i grönområdena. Både Simon och jag (Niklas) träffade på flocken på ungefär samma ställe. Simon blev aningen skrämd och började tänka ut strategier för hur han skulle göra om de anföll, samt hoppade till så fort en pinne knäcktes i närheten medan jag bara köttade på och flocken skingrades runt mig. Grönområdena var ganska snälla, det var mest sikten som var nedsatt, åtminstone i de ljusaste gröna partierna, och inga taggar utan mer mjuka löv. Efter träningen badade några på en pittoresk liten badplats vid en liten sjö, där vi träffade polska föräldralösa ungdomar som var ute på utflykt. Jag, Simon och Mandus ägnade eftermiddagen åt att skriva slutprov i kemi B. Efter det hann vi in en sväng till stan också för en glass innan det var dags för middag. Riktigt god rödbetssoppa till förrätt. Jag åt fyra tallrikar och gjorde husmor glad. Sedan köttbiffar/-bollar och potatis. På fredagen gick vi upp och åt frukost olika tider, när vi vaknade. Förutom Figge (Fredrik Ingelsson) som gick upp och väntade på att de andra i hans rum också skulle gå ner och äta frukost. När han insåg att de redan hade gjort det fick han bråttom ner för att hinna äta något innan lunchen, som vi i förväg hade beställt att få. Då blev det färskbankad kycklingschnitzel och stekt potatis. När potatisen tog slut gjorde jag en macka med kycklingschnitzel och sallad. Den satt inte fel den! Dagen ägnades främst åt biljard- och bordsfotbollsspel i vardagsrummet och träning för de som ville. På eftermiddagen åkte vi till Wejherowo för att sitta i karantän i cirka tre timmar. Alla polacker startade före oss och det fanns endast 5 bajamajor på plats vilket innebar att toalettkön var ca en halvtimme lång. Banläggaren på sprinten gillade att luras så mycket som möjligt och banorna var som sprint ska vara med vägval, även om den banan var lite för lång eftersom banlängden mättes rakt över opasserbara föremål. Efter tävlingen sökte vi upp en “reklambyrå” (som ju alla vet betyder pizza reklam och reklama pizza på polska) och åt oss mätta. Som ni förmodligen såg på hemsidan tidigare knep jag en sjätteplacering, vilket Hanna också gjorde efter att Amilia Björklund blev diskad efter att några ungdomar flyttat över damernas första kontroll till fel sida om ett opasserbart staket. Andra tävlingsdagen, lördagen, bjöd på racerterräng med ungefär samma tider som sprinten dagen innan. Idag hade Albin tagit på sig rollen som coach eftersom när han sprang igår hade känt av knät och brutit loppet. Utbudet på TC inventerades och det erbjöds feta bullar/wienerbröd med sött gojs i, bullar med något som såg ut som att det innehåll choklad men som förmodligen inte gjorde det samt microvärmda hamburgare med grillade bröd. Simon sjönk ner i en sankmark och fick vatten upp till bröstet på väg till första kontrollen, men överlevde trots omständigheterna. Senare på kvällen läste nyblivne coachen Albin små rim och delade ut olika presenter till oss löpare. Simon fick ett par simglasöson som han skulle kunna ha nästa gång han orienterade, för att slippa drunkna. Daniel Lindgren stukade tyvärr foten och fick bryta loppet. På kvällen fick han dock specialbehandling när vi grillade korv med saltgurka till, vår trevliga husmorsvärd hade tagit fram en stol till honom så att “invaliden” skulle kunna få sitta i den vid elden. Vi andra satt på marken. Långdistansen som genomfördes under söndagen var ett riktigt kraftprov för de flesta. Ordentligt kuperad terräng med en del grönområden, men också stigar. Riktigt varmt var det också, vilket gjorde det extra jobbigt att springa de 11,1 respektive 7,8 kilometerna. Idag hade vi även fått en extra coach, Daniel som stukade foten igår. Det var samma TC som dagen innan och duschen som erbjöds bestod av antingen en liten balja vatten att tvätta sig med, eller så fick man fråga brandmännen som var där med en brandbil att spruta vatten på en, vilket var väldigt skönt. I onsdags blev uttagningarna till JVM och EYOC offentliga. Albin kom med till JVM, jag till EYOC och Mandus reserv till EYOC. Det ska bli spännande att springa i Tjeckien! Elitbanorna, resultat, länk till sträcktider, bilder med mera finns på arrangörens hemsida.

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=3142

Artikeln har visats 5035 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier